Trafiksäkerheten är en av de viktigaste prioriteringarna på vägarna. Men när alkohol och andra psykoaktiva substanser kommer in i bilden blir det farligt. Alkohol påverkar vår förmåga att köra på ett negativt sätt – hjärnan reagerar långsammare, synen blir sämre och det blir svårare att bedöma konsekvenserna av våra handlingar. Regelverket kring alkohol och körkort är därför strängt för dem som kör berusade och även för dem som har ett alkoholmissbruk eller beroende.

Transportstyrelsen har möjlighet att återkalla körkort på grund av alkoholrelaterade problem och kan också ställa krav på provtagning och läkarintyg som villkor för att behålla körkortet. I den här artikeln kommer vi att gå igenom reglerna som gäller för missbruk och beroende av alkohol. Återkallelse på grund av medicinska skäl har behandlats i ett tidigare inlägg.   

Precis som vid andra körkortsåterkallelser så får du givetvis möjlighet att yttra dig inför Transportstyrelsens beslut. Ofta finns det möjlighet att påverka. Om du behöver hjälp med att skriva ett yttrande eller överklaga ett beslut kan du ta kontakt med Polemikum Juridik här.

Regelverket kring alkohol och körkort

Vid bedömningen av alkoholrelaterade frågor finns det detaljerade regler i Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om medicinska krav för innehav av körkort m.m. (TSFS 2010:125, senast ändrade genom TSFS 2021:67). I föreskrifterna framgår krav vid beroende och missbruk av alkohol och hur sjukdomen ska bedömas i relation till körkortsinnehav. En del relevanta bestämmelser kring frågan finns även i körkortslagen och körkortsförordningen men det är oftast de detaljerade reglerna i de medicinska föreskrifterna som får störst relevans och ställs på sin spets i alkoholrelaterade ärenden.

Transportstyrelsens definition av alkoholmissbruk och beroende 

I Transportstyrelsens medicinska föreskrifter finns en tydlig definition av alkoholmissbruk och andra psykoaktiva substanser. Missbruk definieras som ett bruk som antingen uppfyller kriterierna för diagnosen missbruk av psykoaktiv substans enligt DSM-IV (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders) och ICD 10 (International Classification of Diseases), eller som inte är tillfälligt och bedöms vara skadligt från medicinsk synpunkt.

Transportstyrelsen tillämpar alltså två situationer för att fastställa en missbruksdiagnos:

1. Personen uppfyller de kriterier som anges i DSM-IV och ICD 10 för missbruk av psykoaktiv substans, och
2. Personen har ett bruk som inte är tillfälligt och bedöms vara skadligt från medicinsk synpunkt.

För att kvalificeras som missbrukare enligt föreskrifterna krävs det alltså inte att en läkare har ställt diagnosen enligt DSM-IV eller ICD 10. Det räcker att personen uppfyller den något mer generella beskrivningen av ”bruk som inte är tillfälligt och bedöms vara skadligt” enligt medicinsk bedömning.

I många körkortsärenden tillämpas den senare definitionen. Provtagning av alkoholmarkörer har särskilt stor betydelse i detta sammanhang. Enligt Transportstyrelsen anses minst två förhöjda värden av alkoholmarkörerna CDT eller PEth, tagna inom ett år med minst fem veckors mellanrum, vara en indikation på ett alkoholbruk som inte är tillfälligt och bedöms vara skadligt enligt medicinsk bedömning.

Till exempel kan Transportstyrelsen enligt den senare definitionen fastställa en diagnos av alkoholmissbruk om en person har ett förhöjt CDT-värde i april och sedan ytterligare ett förhöjt värde i september. Det är dock inte möjligt att fastställa en missbruksdiagnos om de förhöjda värdena ligger för nära varandra tidsmässigt, det vill säga om det är mindre än fem veckor mellan provtagningarna. Ett exempel är om en person har ett förhöjt värde den 3 april och sedan ett ytterligare förhöjt värde den 5 maj.

Transportstyrelsen har en annorlunda definition av alkoholberoende än för missbruk, och det fastställs inte lika tydligt genom förhöjda alkoholmarkörer. En diagnos för beroende kan antingen fastställas enligt de kriteriebaserade systemen DSM-IV och ICD 10, eller om tillgänglig information tyder på att kriterierna för en sådan diagnos är uppfyllda. Till exempel kan det handla om att Transportstyrelsen har fått uppgifter om att en person har genomgått eller genomgår behandling för alkoholberoende. I de körkortsärenden vi ser är det vanligare med frågor kopplat till missbruk av alkohol än beroende.

Kan diagnos för missbruk av alkohol ställas även när läkarintyg visar motsatsen?

Ja, det är ganska vanligt att en person som har genomgått provtagning skickar in ett läkarintyg till Transportstyrelsen där läkaren intygar att det inte finns någon diagnos. Trots detta har Transportstyrelsen möjlighet att fastställa en diagnos om det exempelvis finns två förhöjda värden av CDT eller PEth. I en sådan situation konsulterar Transportstyrelsen sin rådgivande läkare innan diagnosen fastställs. Två förhöjda alkoholmarkörer tillsammans med ett yttrande från Transportstyrelsens rådgivande läkare, som bekräftar möjligheten att fastställa diagnosen, kan alltså överväga bedömningen från den läkare som har utfärdat intyget. Detta uppfattas ofta som mycket orättvist och oförutsägbart av de personer som drabbas.

När försvinner en alkoholdiagnos?

En diagnos av alkoholmissbruk eller beroende gäller tills personen uppvisat så kallad varaktig nykterhet samt att prognosen för fortsatt nykterhet är god. En diagnos kvarstår tills vidare och utgöra hinder för körkortsinnehav tills motsatsen är bevisad. Diagnosen försvinner inte av sig själv efter en viss tid. Även mycket gamla uppgifter om en alkoholdiagnos kan utgöra hinder för körkortsinnehav.

Hur inleds ett ärende vid misstanke om alkoholdiagnos?

Transportstyrelsen kan få information om alkoholproblem på olika sätt. Enligt lag är läkare skyldiga att anmäla till Transportstyrelsen om en patient inte är medicinskt lämplig att inneha körkort. Om en person besöker en läkare av vilken anledning som helst och nämner att de har alkoholproblem kan detta leda till en utredning hos Transportstyrelsen. Även uppgifter i medicinska journaler kan aktivera läkarens skyldighet att göra en anmälan.

Information om alkoholproblem kan även komma från andra källor. Transportstyrelsen kan få tillgång till gamla uppgifter om alkoholproblem när de går igenom ett ärende av annan anledning. Det händer också att privatpersoner rapporterar in uppgifter om alkoholproblem hos vänner, släktingar eller bekanta till Transportstyrelsen.

Oavsett hur Transportstyrelsen får informationen kommer de att inleda en utredning för att undersöka om personen uppfyller de medicinska kraven för att inneha körkort. Ibland kan informationen vara tillräcklig för att direkt återkalla körkortet genom ett tillfälligt beslut, om det är troligt att körkortet kommer att återkallas efter utredningen. I de flesta fall inleds utredningen genom att Transportstyrelsen skickar ett föreläggande till den berörda personen, med krav på att lämna prover och ge ett läkarintyg. Om provresultaten eller läkarintyget visar att det föreligger en diagnos för missbruk eller beroende, och att personen inte uppfyller de medicinska kraven, kommer körkortet att återkallas. Viktiga regler kring föreläggande om läkarintyg har behandlats i ett tidigare inlägg. 

Innan Transportstyrelsen fattar beslut inhämtas ofta ett yttrande från Transportstyrelsens så kallade rådgivande läkare, det vill säga diverse konsultläkare som Transportstyrelsen har kontakt med.

Hur lång blir spärrtiden vid missbruk eller beroende av alkohol?

En återkallelse på grund av medicinska skäl gäller tills det medicinska hindret är undanröjt. Man får alltså ingen bestämd spärrtid när Transportstyrelsen återkallar på grund av en alkoholdiagnos. För att få tillbaka körkortet vid behöver man verifiera varaktig nykterhet. Hur det går till återkommer vi till längre ner i inlägget.

Skillnaden mellan återkallelse på grund av alkoholmissbruk och opålitlighet i nykterhetshänseende

När Transportstyrelsen återkallar ditt körkort på grund av alkoholmissbruk är det för att du har ett bekräftat beroende av alkohol eller lider av missbruk. Återkallelse på grund av opålitlighet i nykterhetshänseende sker när Transportstyrelsen anser att du inte är tillförlitlig när det gäller att vara nykter. Det kan hända om du vid upprepade tillfällen blir omhändertagen enligt Lagen om omhändertagande av berusade personer (LOB). Detta innebär att ditt körkort återkallas på grund av att du inte kan visa pålitlig nykterhet, även om du inte nödvändigtvis har ett konstaterat alkoholmissbruk. En viktig skillnad mellan dessa två återkallelsegrunder är att vid återkallelse på grund av opålitlighet i nykterhetshänseende införs en spärrtid innan du kan få tillbaka ditt körkort, medan vid återkallelse på grund av medicinska skäl gäller återkallelsen tills vidare. Du kan läsa mer om återkallelse på grund av opålitlighet i nykterhetshänseende i ett tidigare inlägg.

Återfå körkortet efter alkoholmissbruk: Krav på verifierad nykterhet

För att återfå körkortet efter en återkallelse på grund av alkoholmissbruk eller beroende krävs det att man bevisar varaktig verifierad nykterhet. Det innebär att man måste visa att man under en observationstid, vanligtvis sex månader men ibland upp till två år i allvarliga fall av långvarigt beroende, inte överkonsumerar alkohol.

Under denna observationstid måste man regelbundet ha kontakt med en läkare eller delta i annan rehabilitering. Dessutom måste man lämna frekventa prover för att testa alkoholmarkörer. Om man uppvisar förhöjda värden betraktas det inte som verifierad nykterhet. Dessutom kan eventuella uppgifter om skadliga alkoholvanor, såsom att bli omhändertagen enligt LOB, utgöra hinder för att bevisa verifierad nykterhet under observationsperioden.

Efter avslutad observationstid måste man lämna in ett läkarintyg till Transportstyrelsen. I intyget ska bland annat resultaten från provtagningen redovisas, läkarens bedömning av rehabiliteringsprocessen och en prognos för fortsatt nykterhet. Om allt ser positivt ut efter observationsperioden kommer körkortet att återlämnas.

Provtagnings- och läkaruppföljning efter alkoholdiagnos: Krav för fortsatt körkortsinnehav

Även om du får tillbaka ditt körkort efter verifierad nykterhet vid en alkoholdiagnos kan Transportstyrelsen kräva att du fortsätter att lämna prover och ha kontakt med läkare under en mycket längre tid. Körkortsinnehavet kombineras i regel med ett medicinskt bevakningsvillkor.

Enligt Transportstyrelsens medicinska föreskrifter krävs läkarintyg och prövning av fortsatt körkortsinnehav

1. efter sex månaders observationstid,
2. därefter efter ytterligare sex månaders observationstid, och
3. därefter efter ytterligare tolv månaders observationstid.

Har man fått en alkoholdiagnos måste man alltså först lämna prover i sex månader för att verifiera nykterhet och få tillbaka körkortet. Därefter behöver man lämna prover och ha kontakt med läkare under totalt 24 månader (6+6+12 månader). Transportstyrelsen har även möjlighet att besluta om att körkortet ska villkoras med provtagningen under ytterligare tid därefter om det är nödvändigt i det enskilda fallet, till exempel på grund av pågående behandling med medicin mot överkonsumtion av alkohol.

Det är alltså synnerligen besvärligt och tidskrävande att ”rentvå sig” från en alkoholdiagnos i förhållande till Transportstyrelsen. Om man anser att diagnosen är felaktigt ställd finns det goda skäl att ifrågasätta den och driva frågan vidare i domstol om så är nödvändigt.

Möjlighet till fortsatt körkortsinnehav trots förhöjda alkoholmarkörer

Det kan förekomma att en person, under en pågående observationstid, uppvisar förhöjda värden för en alkoholmarkör. I sådana fall uppfylls inte kraven för varaktig nykterhet och hinder för körkortsinnehav kan uppstå. Det finns dock en sista möjlighet till fortsatt körkortsinnehav. Transportstyrelsen kan bevilja detta om övriga omständigheter starkt talar för en god prognos. Det kan exempelvis handla om att personen visar positiva resultat från rehabilitering och följer läkarens rekommendation att avstå från att köra. Ibland kan pågående framgångsrik behandling tillåta fortsatt körkortsinnehav även om övriga krav inte är uppfyllda. Detta undantag kan även tillämpas när det handlar om enstaka förhöjda värden efter en längre tids provtagning med överlag goda resultat, samtidigt som läkaren intygar en god prognos.

Avgörande praxis: Tidigare alkoholmissbrukare undantogs från provtagning

Enligt Transportstyrelsens medicinska föreskrifter finns det möjlighet att frångå kravet på provtagning och läkarintyg under villkorstiden om det finns särskilda skäl i ett enskilt fall. Detta görs om provtagningen inte bedöms vara motiverad ur trafiksäkerhetssynpunkt. Att lämna prover under en längre tid kan vara mycket besvärligt, så det kan vara värt att undersöka om det finns möjlighet att undgå provtagning.

Ett avgörande från Kammarrätten år 2015 visade att en person med tidigare alkoholmissbruk inte behövde lämna fler prover för att behålla sitt körkort. I detta fall hade personen uppfyllt kriterierna för alkoholmissbruk tidigare men hade varit drogfri sedan 2007. Trots att personen hade lämnat flera prov utan anmärkning och läkarintyg visade att prognosen för fortsatt nykterhet var god, hade Transportstyrelsen förenat körkortet med villkor om ytterligare läkarintyg. Dock fann Kammarrätten att det inte var nödvändigt ur trafiksäkerhetssynpunkt att kräva fler intyg och beslutet upphävdes. Detta exempel visar att det kan finnas undantag från provtagning vid tidigare alkoholmissbruk under vissa omständigheter.

Viktiga fakta om alkoholmarkörer i körkortsärenden

Biokemiska alkoholmarkörer spelar en viktig roll i bedömningen av alkoholkonsumtion och verifiering av varaktig nykterhet i körkortsärenden. Transportstyrelsen använder olika alkoholmarkörer för att utvärdera alkoholvanor och ställa diagnoser för alkoholmissbruk. Här är några viktiga punkter att känna till:

Alkoholmarkörer som används: Transportstyrelsen använder alkoholmarkörer som CDT (kolhydratfattigt transferrin), PEth (fosfatidyletanol i blod), GT (Gamma-glutamyltransferas), ALAT (leverenzym), ASAT (leverenzym) och MCV (röda blodkroppars storlek). Dessa markörer används i kombination för att få en mer heltäckande bedömning av alkoholkonsumtion och dess konsekvenser.

Primära och kompletterande markörer: CDT, PEth och GT är de primära markörerna som främst används för att bedöma alkoholvanor. ALAT, ASAT och MCV används som kompletterande markörer för att ge ytterligare information. Transportstyrelsen kräver oftast att flera markörer testas, särskilt PEth, för att få en mer tillförlitlig bedömning av alkoholkonsumtionen.

Gränsvärden och alkoholintag: För att CDT-värdet ska bli förhöjt över gränsvärdet (> 1,9 %) krävs en betydande alkoholkonsumtion, vanligtvis minst 5 glas vin eller motsvarande mängd alkohol per dag under flera veckor. Det tar cirka 2-5 veckor av alkoholfrihet för att CDT-värdet ska återgå till normala nivåer. För PEth krävs ett liknande alkoholintag för att bli förhöjt över gränsvärdet (> 0,30 μmol/L), men det kan detekteras redan efter en veckas förhöjd alkoholkonsumtion.

Specificitet och felaktiga förhöjda värden: GT, ALAT, ASAT och MCV har lägre specificitet än CDT och PEth, vilket innebär att de kan visa förhöjda värden på grund av andra faktorer än alkohol. CDT och GT betraktas som tillförlitliga markörer enligt Transportstyrelsen, men det förekommer att prover visar förhöjda värden utan hög alkoholkonsumtion. PEth anses ha hög specificitet för alkoholkonsumtion. Om du har lämnat förhöjda värden som du tror beror på något annat än alkohol är det viktigt att du förklarar detta för Transportstyrelsen.

Alkohol- och drogprovtagning: Viktiga aspekter att känna till

Alkohol- och drogprover tas vanligtvis i blod och urin, och ibland även i hår, enligt de medicinska föreskrifterna. Snabbtester som alkomätare eller urinstickor är inte godkända, och salivprovtagning accepteras inte heller på grund av dess korta detektionstid. Här är några viktiga punkter att känna till om provtagningen och verifiering av nykterhet.

Provtagning för alkohol och droger: För att verifiera nykterhet och bedöma alkoholkonsumtion och eventuell droganvändning krävs provtagning i blod och urin. Vid en alkoholdiagnos behöver man lämna minst fyra alkoholprover och minst två prover för andra vanliga droger såsom amfetamin, cannabis och bensodiazepiner. Man behöver lämna prover för droger även om det inte finns några tecken på annat drogmissbruk.

Spridda prover över observationstiden: Provtagningen ska vara fördelad över hela observationstiden, vilket vanligtvis sträcker sig över sex månader. Provtagningen sker med kort varsel för att förhindra planering av alkohol- eller droganvändning. Urinprov för alkohol behöver ofta lämnas senast dagen efter kallelse.

Övervakad provtagning: Provtagningen sker under övervakning för att säkerställa att det inte förekommer någon otillåten manipulation eller försök till bedrägeri. Detta görs för att garantera att resultaten är tillförlitliga och att de återspeglar den verkliga alkohol- eller drognivån hos individen.

Behöver du hjälp med att skriva ett yttrande? Polemikum Juridik specialiserade inom körkortsjuridik är här för dig

Om du behöver professionell juridisk hjälp med att skriva ett yttrande kan du vända dig till Polemikum Juridik. Vi är specialiserade inom körkortsjuridik och har omfattande erfarenhet av att agera som ombud gentemot Transportstyrelsen. Våra klienter har alla en gemensam sak – de har ett stort behov av att behålla eller återfå sina körkort.

När du anlitar oss för att skriva ett yttrande kommer vi att inhämta en fullmakt från dig, vilket innebär att du inte behöver skicka in yttrandet själv. Tack vare vår höga specialisering kan vi erbjuda konkurrenskraftiga priser. Tveka inte att kontakta oss genom att klicka här.